En småbarns förälders morgon

trött mammaKl 06.30 vaknar man av att något fruktansvärt irriterande ljud låter i ens öra och yrvaket inser man att det bara är väckarklockan som ilsket surrar på nattduksbordet. Man funderar en stund på att slänga den hårt i väggen och få tyst på eländet men bestämmer sig för att kravla sig upp ur sängen.

Efter att lilla älsklingen vaknat av nattskräck/tänder (ja nåt var det) och skrikit i 2-3 h (ingen tiduppfattning) är man rätt mosig i huvudet. Man har vyssat, burit runt, bytt blöja, gjort välling, vyssat lite till, kraxat fram lite ”när trollmor har lagt…” för sjuttioelfte gången osv. För att tillslut tagit till det drastiska alternativet och visat filmer på iphonen…yes han blir äntligen lugn! Tusan också, såklart var det en brandbilsfilm man råkade sätta på. Viiioo…vioo…vioo låter nu sonen i 10 min..

Tillbaka till morgonen. Sömndrucken, stiger man upp och efter ha trampat in ett lagom antal legobitar i fötterna halkar man till sist på den lilla bilen som strategiskt placerats just utanför sovrumsdörren. OOOiiiiii, undra om föräldrar får någon extra olycksfallsföräkring för skador orsakade av leksaker?

Sedan är det då dags att väcka sin lilla ögonsten som inte alls känner för att stiga upp och vänder upp den lilla rumpan i vädret, grappar ett hårt tag i gossedjuret och tar ett krampaktigt tag om nappen. Jaha hur ska detta gå snabbt, smidigt och lätt då?

Okej blöjan är äntligen på och kläderna har tråklats på de små armarna som verkar små stretande bläckfiskearmar.

Frukostdags, barnet prioriteras såklart. Filet skvättar åt alla håll, mackan kletas ut över bordet och vattenflaskan kastas rakt ned i golvet. Lite av filet hamnar äntligen i munnen…tjoho..lycka! Vi lägger lite nyttig musli i, det är ju bra med lite fibrer tänker man. Nähe du…katastrof…mamma har förstört filet! Tallriken ryker med ett bestämt ryck ned på golvet, följt av ett rungande NEEEJ! De nytvättade just påtagna kläderna ser nu inte riktigt lika nya och fräscha ut. Suck! Tiden har nu runnit iväg, snart avlämning på förskolan och man bara måste ju vara i tid. Det får bli lite välling. Frukost till en själv blev 2 tuggor av en macka, en klunk dricka.

Okej, då ska ytterkläderna på, den lilla bläckfisken är tillbaka och sprattlar ilsket med alla ben liggandes skrikandes på golvet och vill inte alls samarbeta. När man tar på ena armen tar barnet av den andra. När man tar på skon har barnet tagit av både andra skon och mössan.

Klockan tickar…bråttom..stress

Okej kläder på, YES! Var är nycklarna? Inte på vanliga stället. Okej rusa runt i lägenheten och söka på alla möjliga och omöjliga ställen. Så klart i arbetsrummets låda hittar man äntligen den, vilken liten buse kan ha lagt den där måntro?

OKEJ då går vi äntligen! Lämna nu favoritbilen och dinosaurien hemma så går vi till förskolan. Ramaskri, bilen å dinosauren ska MED. Jaha ska man ta striden och göra ett längre ”hejdå” till leksakerna eller låta barnet ta med dom till förskolan?

Just som vi ska gå ut genom dörren börjar en mindre skön odör börjar leta sig fram till ens näsa…oh noo! Dags för blöjbyte igen. Det är bara att ta av alla kläderna igen och byta blöja på den lilla bläckfisken igen.

Väl framme på förskolan kommer man med håret spretandes åt alla håll, smink vad är det? Lite mascara var man glad att få på sig och det mest hamnade ju på ögonen då får man vara nöjd. Med lätt uppstirrade ögon hoppas man att inte de andra barnen ska få en chock och börja skrika vid blotta åsynen av ens uppenbarelse. Förskolelärarna tittar på en med en förstående blick och säger med medlidande i rösten– jobbig morgon?

Ja det är inte alla gånger lätt att vara småbarnsförälder man är ofta skräckslagen av att göra fel, rädd för att inte vara tillräckligt stimulerande och utvecklande med sitt barn, inte ge den nyttigaste maten, ha de ultimata kläderna mm.

Men vad gör det, ge ditt barn kärlek och uppmärksamhet så är det faktiskt inte hela världen om det blir snabb-macaroner och mammascans köttbullar till middag 2 dagar i rad.

De är ju så underbara och ger så otroligt mycket kärlek och energi tillbaka så alla jobbiga nätter och kaosmorgonar är värt det alla gånger när de små änglarna kommer springandes med ett leende från ena örat till det andra emot en, kastar sig om halsen i världens ”bamse-koala”-kram och ropar MAMMA! Man bara smälter. ÄLSKAR DIG MIN UNDERBARA SON!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s